Familjen Persson växer!

Året är 1969 och mina syskon Monica och Ann-Christine har nu varsin son. Äldsta systern Monica bor några hus bort från min och Tinas lägenhet, med maken Lars (Lasse) och sonen Jan. Min tvillingsyster Ann-Christine har fått sonen Peter och bor ännu hemma som ensamstående mamma.På nätterna får jag otrevliga telefonsamtal och när jag svarar är det enbart flås på andra sidan luren. När jag efter ett tag tröttnar på denna terrorisering och begär spårning av samtal visar det sig vara min svåger som ringt. Efter detta upphör de ovälkomna nattliga samtalen. Min syster Ann-Christine får en lägenhet i Vendelsö och jag hjälper henne så gott jag kan för att det ska bli trivsamt. Hon bor dock inte här särskilt länge utan blir övertalad av pappan till sonen Peter att flytta ner till Växjö, vilket hon gör. Efter ett tag köper de sig ett hus i Alstermo. Där blir hon hushållerska åt familjen. Under denna tid tyckte jag mycket synd om henne och förstod att hon hade en mycket begränsad frihet och ekonomi. Hushållskassan skulle räcka trots att ekonomin var mycket begränsad. Hon hade ingen del i fastigheten utan blev sedd som hembiträde. När hon blev med barn igen tvingades hon göra abort. Detta tog henne mycket hårt och hon mådde väldigt dåligt i den uppkommna situationen. Jag som älskade min syster övertalade pappa att vi skulle åka ner och hämta hem henne. Tyckte att hon inte kunde bo och leva under dessa hemska förhållanden. Detta är mitt livs största misstag! Jag borde ha låtit henne reda ut situationen själv. Någon gång om så i himmelriket hoppas jag på förlåtelse för detta tilltag.

19 år och fackklubbsordförande för 65 butiker.

På begäran från Mikaela kommer här fortsättningen på min historia.
Blir som 19 åring övertalad av ombudsman på Handels att ställa upp som ordförande för 65 butiker i södra Stockholm. Detta blir starten till ett långt fackligt och politiskt engagemang.Under dessa år åtgår mycket av min "lediga"tid till fackliga och politiska engagemang och debatter. Min dotter finns vid många av dessa tillfällen med. Blir 1972 övertalad att lämna det fackliga arbetet och istället satsa på att bli butikschef. Jag är 22 år när jag anställs som butikschef på Burspråksvägen, (mittemot Globen)Stockholm.Det politiska arbetet fortsätter och jag blir 1972 invald i kommunfullmäktige i Haninge. Detta år inleder jag en 8-årig relation med en man som får stor betydelse för min fortsatta utveckling. Lever under denna tid som ensamstående mamma och flyttar från min lilla etta till en tvåa i samma område.Butikschefstjänsterna avlöser varandra och 6 år senare när jag avverkat 4 olika butiker får jag anställning på Kooperativa Förbundet som konsulent, året är 1978 och min dotter år nu 13 år. Detta arbete innebär mycket resor och jag förstår idag inte hur jag vågade lämna min dotter ensam i veckorna när jag var ute på mina resor. Vi (min dotter och jag) har nu köpt hus även det i samma område.

16 år och familjeförsörjare

Mitt liv som ensamstående förälder börjar. Har fått ett fast heltidjobb jobb i Konsum med en timlön på 3,27 i timmen. På denna tid jobbar man fortfarande 6 dagar i veckan. Öppettiderna är vid detta tillfälle reglerade i lag så ingen har öppet längre än till 18.00 vardagar, 13.00 lördagar och söndagar stängt. Går varje dag ca. 1,5 km för att lämna och hämta min dotter. Åker buss till jobbet ca. 1,5 mil bort. Har under denna tid ett begränsat liv i umgänge med andra än släkten. Detta år byter jag arbetsplats och får härigenom fler jämnåriga arbetskamrater. En av dessa blir jag bästis med och vi börjar gå ut och dansa tillsammans. Vi gör även den första semesterresan tillsammans, som går till Rimini i Italien. Förälskar mig i en italienare som efter 14 dagar och före hemresan friar under romantiska former. Har vid detta tillfälle inte berättat om min dotter och inser snabbt att ett giftemål med honom är omöjligt. Skulle aldrig kunna överge min dotter. Höll dock kontakten med denna man via brev och besök i Italien under flera år. Åter till vardagen och plikterna.

Min dotter föds!

De små gulliga bebisarna har nu blivit tonåringar och går för det mesta skilda vägar. Ortens lilla Folkets Hus är samlingsplats för oss ungdomar Här träffas man för dans och bio. Jag blir med barn och det uppdagas inte förrän i 6:e månaden alldeles för sent för en abort. Vilket jag idag är mycket tacksam för. Pappan till min dotter hade vid tillfället sällskap med min tvillingsyster. Hon var givetvis inte glad på mig. Mina föräldrar ställer upp och pappa tröstar mig att det nog ska gå bra. Vi förlovar oss och gör ett försök med en gemensam bostad. Tyvärr kunde han inte hålla på sig utan kompisar och andra tjejer stör familjerellationen varför jag flyttar hem igen. Alla älskar min lilla dotter och det är i det närmaste slagsmål om vem som ska få sköta om henne. När hon är 4 månader får jag ett heltidjobb och min mamma stannar hemma som dag barnvårdare. Jag har precis fyllt 16 år. Året därpå får jag min första bostad en etta på tjugonio kvadrat. Min syster har för tillfället sällskap med en kille som har en förkärlek för stora amerikanare.

Ungdomsåren i växande Stockholmsförort!

Att komma från en liten by till en Stockholmsförort var inte helt enkelt. Från att ha känt alla i sin omgivning var mycket stort och främmande. De första åren i skolan var min syster och jag mobbningsobjekt enbart av den anledningen att vi hade en småländsk dialekt. Min syster och jag följdes åt ända tills vi kom i 7:e klass då vi valde olika inriktning på vår utbildning. Hon som alltid varit den spralliga av oss skaffade sig killkompisar och jag var betydligt mer hemma hos våra föräldrar.Redan som 13-åring gick jag med i SSU som på denna tid fångade upp ungdomar med sina trevliga arrangemang. Vi fick bl.a. lära oss sminka oss och färga håret. Det låter inte speciellt politiskt men det fick oss att vilja fortsätta med de politiska diskussionerna. Under denna sommar återvände jag till min barndomsbygd och jobbade i den lanthandel som ännu fanns kvar. Bästa kompisen där lockade in mig till närmsta stad och jag blev raggarbrud för en sommar. Med dagens mått mätt var det väldigt oskyldigt. Vi åkte raggarbil, kramades och på sin höjd pussades. Min första förälskelse hade jag dock denna sommar. Vad syrran gjorde denna sommar kommer jag faktiskt inte ihåg.

Dags att göra upp!

Nytt år och nya föresatser. Gott nytt år på er alla! Har hittat detta underbara verktyg att publicera sina tankar och samtidigt få en chans att skriva av sig sin frustration. Förhoppningsvis kan man få något hejarop eller syrlig kommentar på vägen.

Har nyligen avslutat ett arvskifte efter en älskad pappa och samtidigt förlorat en varmhjärtad rellation till min tvillingsyster. Ni undrar säkert hur det har gått till och jag ska efter bästa förmåga försöka beskriva det. Vår familj bestod av oss ,en två år äldre syster och mamma och pappa. Pappa arbetade på ett sågverk och mamma var föreståndare på en telegrafstation, som låg i samma fastighet som vi bodde i.

Under uppväxten gällde milimeterrättvisa. Vi fick alltid likadana leksaker och hade alltid likadana kläder. Vi ansågs också vara sjävklara lekkamrater till varandra. Åren gick och som jag uppfattade det var vi en lycklig familj. När vi var 10 år beslutade våra föräldrar att vi skulle flytta till Stockholm eftersom förutsättningarna för utbildning och arbete var mycket större där. Förväntningarna inför flytten var hos oss väldigt stora och jag minns att vi skänkte bort det mesta av våra leksaker för de skulle inte få plats i vårt nya hem som visade sig vara en lyhörd 3-rumslägenhet. Fortsättning följer!